Yttersta domen
Samling: Nationalmuseum
- Skapat
- Utf. ca 1550 - 1575
- Kategori
- Ikoner
- Teknik
- Tempera på trä (furu)
- Mått
- Mått 203,5 x 121,5 x 4,5 cm; Ram 208 x 121 x 20 cm
- Förvärvad
- 1952
Beskrivning
i utst. kat. Den ryska ikonen 1000 år, Nationalmuseum, Stockholm, 1989, kat.nr. 21: Yttersta domen. Yttersta domen - eller, för att begagna den ryska termen, Den förskräckande domen - är den samlade beteckningen på denna ikon som genom sin ikonografiska rikedom snarast har vuxit ut till en kosmologi, en hel världsuppfattning. Trots den överflödande mängden av figurer och enskilda scener har bilden en överskådlighet och en monumentalitet som inte enbart hänger samman med dess yttre format. Såväl färgen som teckningen utnyttjas skickligt för att få denna väldiga mångfald att klinga samman i en balanserad och harmonisk helhet. Det sammanbindande kompositionselementet är korsformen. Bildens hjärtpunkt, innehållsmässigt lika väl som kompositionellt, är treenighetsframställningen i korsmitten, som i denna form på ryska kallas Faderskap. Däröver ses ärkeängeln Mikael blåsa i domsbasunen och överst Kristus sittande på sin tron framför det himmelska Jerusalems murar, uppvaktad av änglar. Tronmotivet återkommer omedelbart under Treenigheten. Själva tronen är tom, men genom kors, klädnad (domarens toga) och evangeliebok beredd för Kristi återkomst. Denna framställning, som ofta återfinns i ikonmåleriet som tecken för Yttersta domen, kallas Hetoimasia, den beredda tronen. På var sin sida om Treenigheten står Gudsmodern och Johannes döparen i förbön för mänskligheten och vid sidan av dem följer de tolv apostlarna. I raden under står till vänster, således under Gudsmodern, de rättrogna och på den högra sidan de otrogna. Under hetoimasiaframställningen ses Guds hand som håller den våg på vilken själarna vägs - några svarta smådjävlar söker tynga ned vågskålen till sin fördel. På var sin sida om detta motiv står Adam och Eva knäböjande. Bildens nedre del ägnas dels paradiset, dels helvetet och som en skiljelinje mellan dessa två ringlar den väldiga syndens orm. Dess kropp är fylld med röda och blå cirklar innehållande djävulsgestalter representerande olika här namngivna synder och laster. Med spetsiga hakar är de beredda att fånga in sina offer. Ormens käftar griper om Adams ena fot medan den själv utspys av det väldiga, tvehövdade helvetesmonster på vars rygg Satan själv sitter med Judas` själ i sitt grepp. Bakom väntar skaror av fördömda att förtäras och utmed ikonens nedre kant framställs mycket åskådligt en rad pinostraff. Nere till vänster, i ett klipplandskap, ser man paradisporten. Petrus står här beredd att med nyckeln öppna denna medan Paulus predikar för den väntande skaran. Innanför sitter patriarkerna Abraham, Isak och Jakob i det sköna paradislandskapet, i vita klädnader och framför dem står den botfärdige rövaren med sitt kors, han som var den förste att nå in i paradiset. Ovanför patriarkerna, slutligen, avbildas Gudsmodern sittande på en tron omgiven av vackert stiliserade träd och uppvaktad av änglar. Vid sidan om huvudtemat finns ett antal motiv som på skilda sätt anspelar på detta. Bl.a. ser vi intill paradisframställningen en ängel som visar en knäböjande gestalt fyra djur. Gestalten i fråga är profeten Daniel och episoden anknyter till Daniels dröm om de fyra rikena (Dan. 7). Som pendang till paradiscirkeln finns på motsatta sidan en något större cirkel innehållande land och hav, den gröna jorden omgiven av vatten, samt, däröver, fyra änglar blåsande i basun på domedagen. I ikonens båda övre hörn finns ryttarscener och andra framställningar med anknytning till Uppenbarelseboken. En rad detaljer i bilden är f.ö. gåtfulla, trots den text som här finns, men som delvis är svårtolkad. Denna både konstnärligt och ikonografiskt värdefulla ikon har starkt släktskap med en liten grupp ryska ikoner med detta motiv från 1400-talet och framåt. Dock finns här detaljer som saknas i dessa. Främst gäller det scenen med de ridande krigarna överst t.h., som återgår på en bekant ikon, Den stridande kyrkan, nu i Tretiakovgalleriet i Moskva. Den målades omedelbart efter Ivan IV:s seger över staden Kazan år 1552 och anspelar på denna seger. Detta faktum ger en utgångspunkt för dateringen av Nationalmuseums ikon, som alltså inte kan vara äldre än1550-talet. Med hänvisning till det stilistiska, till vissa dräktdetaljer och till paleografin är en datering till 1500-talets senare hälft, fram till ca 1600, den mest sannolika. Stilmässigt står den otvivelaktigt under beroende av Novgorod. Man har tidigare föreslagit Nordryssland, men ett troligare alternativ är Centralryssland. [slut]
Beskrivning
i Icons, Nationalmuseum, Stockholm, 2004, kat. nr. 72: Se beskrivning i den engelska versionen.
Utställningar (16)
+11 till